Sankt Petersburgs historia
Grundande
St. Petersburg grundades år 1703 av den ryska tsaren Peter den store. Enligt ryska källor intog den ryska hjälten Alexander Nevskij en svensk fästning och stad vid namnet Nyen på våren 1703. Man tänkte att Sankt Petersburg skulle byggas där Nyen låg men man flyttade lite längre mot vattnet och från år 1828 hör även Nyen till Sankt Petersburg.
När St. Petersburg byggdes hade man för avsikt att staden skulle bli "fönstret mot väst" det vill säga att staden blev ett centrum för den moderna västliga kulturen. Krigsfångarna, bl.a. svenskarna som var vid fästningen användes som slavar, det var genom slavarnas arbete som St. Petersburg blev uppbyggt.
Stadens namn ändrades till Petrograd mellan 31 augusti 1914 och 24 januari 1924. Orsaken var att man inte ville att huvudstaden skulle ha ett tyskklingande namn när man stred mot tyskarna. Tre dagar efter Lenins död ändrar staden namn till Leningrad. I juli 1991 återfick staden det ursprungliga namnet St Petersburg efter en folkomröstning
Industrialiseringen
När St. Petersburg byggdes blev staden större och större och i slutet av 1800-talet var staden den viktigaste industristaden. Oktoberrevolutionen utspelades huvudsakligen i St. Petersburg, och den fortsatte att vara väldigt viktig under hela Sovjettiden och under alla krig. St. Petersburg var även väldigt bra positionerad när användningen av fartyg kraftigt ökade, eftersom staden var en hamnstad. När tågen kom var även de ett väldigt bra transportmedel.
Tsarfamiljen
Nikolaj den andra föddes år 1868 och tillträdde tronen år 1894 när Alexander den tredje avled. Vid kröningen av Nikolaj II blev folkmassorna ivriga och av olika åsikter, vilket ledde till att över 3000 personer trampades till döds. Nikolaj II kunde inte få viktiga saker gjorda precis som han ville och han slarvade med sina uppgifter. Han kunde inte hindra rysk-japanska kriget, lyckade inte hindra Ryssland från att anslutas till trippelententen 1907-08 och före första världskriget försökte han hålla freden så länge som möjligt men lyckades inte mer än några dagar. Efter och under första världskriget var inte folket i Ryssland så glada, ryska armén gjorde nederlag efter nederlag och inte bara de, även hela det ryska folket fick lida av svält.
St. Petersburg under andra världskriget
Andra världskriget lämnade stora skador skada på dåtida Leningrad. Tyska trupper marscherade in i Sovjetunionen 1941 då Operation Barbarossa sattes igång, och med hjälp av finsk aktivitet i Karelen blev staden omringad i augusti-september. Alla försörjningskedjor till stan skars av, järnvägar saboterades och staden blev isolerad från resten av landet från alla riktningar. Både sovjetiska trupper och stadens invånare isolerades i staden. Staden var inte förberedd för en lång ockupation, och Sovjetunionen var tvungen att göra någonting för att rädda staden.
Från första början försökte man att evakuera befolkningen, men då de sista land- och sjövägarna hamnade under Nazitysklands kontroll blev stadens befolkning fast - med fiendens styrkor i finska viken och på land norr och söder om staden. Resurser för att upprätthålla invånarnas försörjning fanns för högst en månad, och den enda tillgängliga rutten till stan var över Ladogasjön. Under den civila tiden användes det sällan, och de mest använda rutterna var över land och sjöar, därför måste en ny infrastruktur byggas.
Livsmedel infördes till Leningrad varje dag för att befolkningen skulle kunna överleva, detta gjordes med båtar på sommaren och med bilar över isen på vintern via den enda tillgängliga rutten. Under vintern var risken speciellt hög - alla resor utfördes i skydd av nattens mörker, och chaufförerna var tvungna att köra med öppna dörrar ifall isen skulle spricka och man måste hoppa ut. Dåtida "Militära bilvägen № 101" blev känd som "Livets väg", och var den viktigaste nyckeln till stadens överlevnad.
Leningrads blockad blev helt genombruten den 27 januari 1944, och den pågick 872 dagar i sträck. Stadens population var ca 2,9 miljoner i början av blockaden, och enligt olika källor dog 600 000 till 1,5 miljon människor vilket är ≈20-50% av det ursprungliga befolkningen. 97% av alla döda har avlidit pga. svält och kyla, och resten dog av nazisternas bombningar. Blockaden var katastrofal för Leningrad, men allting som var förstört rekonstruerades och den fick statusen av Staden-hjälten år 1965.